Ett svagt resultat utreds nästan alltid. Vem gjorde vad, vad gick fel, vad behöver ändras. Ett starkt resultat möts sällan med samma nyfikenhet – det noteras, tacksamheten är äkta, och verksamheten går vidare till nästa period utan att alltid undersöka vad som faktiskt låg bakom.
Det är en obalans värd att rätta till, inte för att framgång är viktigare än motgång, utan för att samma systematik som används för att förstå ett svagt resultat kan användas för att förstå ett starkt, och därigenom göra det lättare att skapa förutsättningar för det igen.
En strukturerad efteranalys av ett starkt resultat kan utgå från fem delar:
- Utfallet – vad blev resultatet, konkret och avgränsat.
- Arbetssättet – vad gjordes under perioden, och skilde det sig från det vanliga.
- Förutsättningarna – fanns det yttre faktorer, som deltagargruppens sammansättning eller arbetsmarknadsläget, som också kan ha bidragit.
- Alternativa förklaringar – vilka andra faktorer, utöver det som känns mest troligt, skulle kunna förklara resultatet.
- Vad som ska prövas igen – vilken del av arbetssättet är värd att medvetet upprepa nästa period, som en hypotes att testa.
Det är viktigt att vara tydlig med vad en sådan analys faktiskt ger. Den ger lärande hypoteser om vad som sannolikt bidrog, inte en belagd slutsats om vad som orsakade resultatet. Ett starkt resultat har oftast flera samverkande förklaringar, och det går sällan att med säkerhet isolera en enda avgörande faktor i efterhand.
Att skilja mellan hypotes och slutsats spelar roll för hur analysen används. En hypotes är värd att pröva igen, gärna medvetet och under kontrollerade former, för att se om den håller. En slutsats som presenteras som säker riskerar i stället att låsa fast en förklaring som aldrig blev ordentligt prövad.
Ett sätt att bygga in det här i vardagen är att göra frågan varför till en stående punkt vid varje uppföljning, oavsett om resultatet var starkt eller svagt. Vad gjorde vi den här perioden som vi kan formulera som en hypotes för utfallet? Över tid byggs en vana där framgång blir lika värd att undersöka som motgång.
Den kunskap som kommer ur en sådan analys är mest värdefull när den delas, inte bara samlas in. En hypotes om vad som bidrog till ett bra resultat är användbar för hela teamet, inte bara för den som gjorde analysen, och blir mer robust ju fler ärenden och perioder den prövas mot.
Nästa gång ni firar ett starkt resultat är frågan värd att ställa rakt ut: vet ni faktiskt varför det gick bra, eller har ni bara bestämt er för att det gjorde det?